Inget mammasamtal :(
Kategori: Allmänt
Kom precis hem, satte mig ner för att skriva ner nya adresser inför nattens arbete som jag lovat pappa (han hjälper mig). (Det visade sig att jag hade en dag till på arbetet, men nu är det den absolut sista! )
Då jag kände att något saknades, inge mammasamtal! Mamma brukar jämt ringa mig, varje dag åtminstonde en gång men inte idag. Fick genast skuldkänslor, just för att när hon ringde igår satt jag mitt i maten och var inte det minsta social, mitt sätt att tala till henne var som "ska vi inte lägga på snart", var inte övertrevlig direkt. Det är nu man inser hur mycket de små samtalen egentligen betyder. Nu när det inte kom något samtal idag blir det istället, bryr hon sig inte om mig längre? Nu vet jag ju att hon gör det men det blir ändå att man hamnar i de tankebanorna. Jag har blivit en riktigt mamma o pappa gris det senaste, som barn var jag väldigt mamma o pappa kär men sen kom det en längre period i tonåren då jag inte kunde bry mig mindre, men nu är jag tillbaka som 19 åring! Tror det kom mycket genom att jag flyttade hemifrån, jag hade så länge velat flytta hemifrån, hela tonåren bestod av den längtan att få sitt eget men när dagen väl kom vände det till viss del. Det positiva som jag ändå ser med att flytta hemifrån är att jag numera kan sitta och prata med mamma o pappa över en fika, något som jag aldrig gjorde när jag bodde hemma, pratar med dem på ett helt annat sätt. Så visst var det nyttigt för mig att skaffa eget, absolut. Det blir en saknad, även då man bor i samma stad, än så länge iaf, man inser att det aldrig kommer att bli som det en gång var, kanske till det bättre, kanske till det sämre?
Jag växer upp, det är inte annat. Men jag ser att denna saknad inte bara är från min sida, pappa hjälper mig med jobbet, tror det är mycket för att umgås och träffa mig lite mer. Mamma brukar ringa (inte idag) och höra vad jag gör, hur det är med mig, etc etc. Och nu måste jag erkänna att jag saknar dem, kanske mamma gjorde det med flit? :P I så fall lyckades hon för imorgon bär det av hem mot mamma o pappa. :)
Då jag kände att något saknades, inge mammasamtal! Mamma brukar jämt ringa mig, varje dag åtminstonde en gång men inte idag. Fick genast skuldkänslor, just för att när hon ringde igår satt jag mitt i maten och var inte det minsta social, mitt sätt att tala till henne var som "ska vi inte lägga på snart", var inte övertrevlig direkt. Det är nu man inser hur mycket de små samtalen egentligen betyder. Nu när det inte kom något samtal idag blir det istället, bryr hon sig inte om mig längre? Nu vet jag ju att hon gör det men det blir ändå att man hamnar i de tankebanorna. Jag har blivit en riktigt mamma o pappa gris det senaste, som barn var jag väldigt mamma o pappa kär men sen kom det en längre period i tonåren då jag inte kunde bry mig mindre, men nu är jag tillbaka som 19 åring! Tror det kom mycket genom att jag flyttade hemifrån, jag hade så länge velat flytta hemifrån, hela tonåren bestod av den längtan att få sitt eget men när dagen väl kom vände det till viss del. Det positiva som jag ändå ser med att flytta hemifrån är att jag numera kan sitta och prata med mamma o pappa över en fika, något som jag aldrig gjorde när jag bodde hemma, pratar med dem på ett helt annat sätt. Så visst var det nyttigt för mig att skaffa eget, absolut. Det blir en saknad, även då man bor i samma stad, än så länge iaf, man inser att det aldrig kommer att bli som det en gång var, kanske till det bättre, kanske till det sämre?
Jag växer upp, det är inte annat. Men jag ser att denna saknad inte bara är från min sida, pappa hjälper mig med jobbet, tror det är mycket för att umgås och träffa mig lite mer. Mamma brukar ringa (inte idag) och höra vad jag gör, hur det är med mig, etc etc. Och nu måste jag erkänna att jag saknar dem, kanske mamma gjorde det med flit? :P I så fall lyckades hon för imorgon bär det av hem mot mamma o pappa. :)
