Vart tog alla vännerna vägen, alla kul fester, att bara umgås, vad hände? Allt bara försvann, nu passar det bara om någon behöver något eller är ute efter något speciellt? Man känner sig inte annat än utnyttjad. Man passar för en stund, det är fejk, allt är bara fejk när det gäller vänskap. Jag har en sann vän kvar, en! Stephanie och jag har känt varandra sedan första klass, vi är vad vi är, vi gör vad vi gör, vi blev osams riktigt ordentligt och var ifrån varandra ett helt år men vi lyckades hitta tillbaka till varandra igen. Vi ses inte så ofta då vi båda arbetar väldigt flitigt men hon är den som hör av sig emellanåt, skickar ett sms eller skriver till mig och frågar hur det är med mig. Det behöver inte vara ofta, bara man vet att det faktiskt finns någon kvar som faktiskt bryr sig, som vill träffa en. Kanske alla de man trodde var vänner faktiskt inte var det, de försvann ju så där har jag väl faktiskt svaret.
Tony är min klippa, han är äkta, han älskar mig och jag älskar honom. Vet inte vart jag skulle vara om han inte var här, han betyder så grymt mycket för mig. Älskar dig Tony <3
Min familj, which side to pick?