Linda von Lindhe

Bebe's första Skoldag <3

Kategori: Allmänt

Att gå en hundkurs har varit en tanke sedan Bebe var en liten bebisvalp, dock har det alltid uppstått något hinder, varit ett bristande utbud på kurser eller min egen misstro för att dess innehåll faktiskt ska ge resultat.
Efter att ha läst mycket om rasen, googlat från allt om ursprung till hälsorisker, sett på Ceasar och talat med andra hundägare, har jag skapat mig en uppfattning om att fostra honom på egen hand utan hjälp, med stöd av logiskt tänkande. Detta tankesätt har tvingat mig till att tänka om, vår vardag har visat att jag inte klarar det på egen hand som matte till min första hund, instruktioner av en instruktör såväl som stöd från andra hundägare som går kursen känns som det bästa botet. 
 
Bebe har träffat hundar, i Rumänien hade han en riktig bästis som ständigt kom till vår dörr var dag (bokstavligt talat, då vi bodde i husbil). Dock handlade det då om hopp och lek, hundarna emellan och bristande träning vid dess möte. Sedan vi flyttade tillbaka till Sverige har han tråkigt nog inte fått träffa så många hundar, vilket jag nu satsar på att ändra, ännu har vi skapat två starka kontakter som vi önskar att upprätthålla.
 
Vad som ställer hinder för denna önskan är att jag under senare tid märkt av att vissa hundägare kommit till att undvika oss och jag kan inte annat än att relatera till folks missuppfattning om att han skulle vara en amstaff, pitbull har jag även fått slängt till mig. Jag har full förståelse för att hundar och hundägares kommunikation kan vara bristande, tro mig. Och att det kan resultera i jobbiga, tidskrävande situationer där tålamod är guld.  
Men är det då inte bättre att de precis som oss människor får bemöta dessa hinder, korrigeras och övervinna denna problematik? 
 
Bebe är en otroligt mysig fralla med stark personlighet, lägg till extremt envis på listan och beskrivningen är fullgjord. Dock blir han mycket distraherad av andra hundars närvaro, på nosavstånd såväl som tvärs över gatan, ett orosmoln för mig som blinkade vid bara tanken om dagens hundträning. Och precis som jag befarade, vilket mycket väl kan utgöras av min nervösa energi var han riktigt stojig, exalterad och skällig. Givetvis ska jag inte låta detta hindra mig, jag och Bebe ska besegra detta genom att dyka upp på samtliga tillfällen och väl hemma öva, öva, öva. För vad jag önskar mest i världen, vad jag hoppas att denna hundkurs ska resultera i är en bättre kommunikation mellan mig och Bebe. Med det ser jag att våra vardagliga "hinder" ska komma att besegras. 
 


Kommentera inlägget här: